aiebrorsson

handlar om mina föräldrar, som tack vare dom finns jag! hade blive svårt utan dom tro ja, så jag är glad att dom finns! dom blev tillsammans år 1982, förlovade sig år 1987, och har snart varit gifta i 20 år! dom gifte sig samtidigt som min bror döptes, på midsommar 1991! väldigt vackert.

Eva Brorsson, heter min mamma. hon fyller 47 år den 23 Juli. Hon är yngst av tre syskon, så hon vet hur det är att bli behandlad som yngst, och ha en beskyddande bror.. hon har bott på många ställen, föddes i åkersberga, där hon växte upp tillsammans med sin familj, sedan flyttade dom hela familjen upp till skogen, där hon gick i skolan, sedan flyttade hon med sin kompis Ewa till stan och gick gymnasiet där, social linje på två år. sedan gick hon en ett årig utbildning i sundsvall på vårdgymnasiet. sedan började hon jobba hemma, och 87 flyttade hon tillsammans med pappa upp till gäddede och jobbade som personlig assistent där kanske? sedan efter några år flyttade dom hem, och hon började jobba som personlig assistent på ramsele skolan.
sedan kände hon att hon ville göra något annat, så hon for med sin syster till Brunflo, och självklart tog hon med mig och min bror, där hon och hennes syster gick Socionomutbildningen här i Östersund då, hon tog examen år 2004. förövrigt har hon läst specialpedagogik och en HEL DEL grejer som inte ja raddar upp här, och i och med att hon tog examen i östersund flyttade vi hem till pappa igen. hon tog igen sig ett tag, tills hon började jobba på ett behandlingshem i närheten, sedan fortsatte hon med att jobba som enhetschef vik på ett ålderdomshem i ramsele. och nu har hon fast tjänst på gunillagården i junsele!
min mamma har även varit en GRYM fotbollsspelare!!!

förövrigt så är min mamma en väldigt bra mamma. hon ställer alltid upp, och har skjussat och donat och grejat för att vi ska ha det bra! men en sak som gå emot oss ibland, är att vi är VÄLDIGT lika, och båda är VÄLDIGT envisa, och med det kan vi bli ovänner om löjliga saker! men det är väl det som tillhör med någon som man älskar, man kan ju förfan inte alltid va överens!
min mamma rår mycket för att jag älskar fotboll så mycket jag gör, och hon är också en stor del av den person jag är som fotbollsspelare idag, hon har inte varit min tränare förutom i ETT ÅR, men hon är den som farit ner på fotbollsplan och skjutit på mig när ja stått i mål , hon ha tränat mig i kondition, sprungit i en ring runt henne, och fanimej allt möjligt! hon har inte bara tränat mig, utan hon har även hjälpt till att träna mina kompisar, ida, annelie, och mest av allt, Sofie Nilsson, Wennstrand. Sofie bruka kalla min mamma för sin mamma, så hon ha tydligen varit en liten extra mamma med. hon ha stått och kört den där båten på sommarn i ramselesjön när vi ha velat åkt vattenskidor, och ringen och ALLT MÖJLIGT! och det mest underbara är att hon aldrig har klagat över att det har varit jobbigt och gå ut och leka med oss i snön, eller köra den där jävla båten! hon ha gjort det med ett leende på läpparna.

Bengt-Åke Brorsson, är min pappa. som också är 47 år, född 1964-08-08. han har bott i ramsele i hela sitt liv, och han har inte lika lång plugghistoria som min mamma. han pluggade till snickare och gick i sin fars fotsteg. men det höll inte länge, utan han kände att han ville något annat, han ville sitta i en lastbil och gnugga arsle som han bruka säga! så han tog långtradarkortet och alltförbannat. och han har jobbat som lastbils chaffis så långt ja kommer ihåg. när vi bodde i brunflo jobbade han som chaffis, och kom på helgerna och hälsade på oss, ifall vi inte kom hem.
pappas mamma och pappa ha haft stuga i undersåker utanför åre väldigt länge, och den stugan tog vi över, och dom byggde en mitt emot oss, om jag inte är helt ute o cykla nu! det är iaf en väldigt gosig liten stuga vi har där uppe. och vi trivs väldigt mycket när vi är där uppe, men nu var det ett bra tag sen vi var där av olika anledningar.
2007 hände något i min pappas liv, som förändrade allt. ingenting jag tänker gå in djupt på, men han blev sjukskriven, så då slutade hans jobb som lastbilschaufför. så nu vare slut på o gnugga arsle!!!
jag kommer ihåg när jag var liten, och fick följa med min pappa i lastbilen, de va bland de roligaste ja gjort i mitt liv. det var så högt, och jag tyckte det var så coolt att min pappa körde lastbil, jag fick klättra upp där på sidan och han stod nedanför och kollade så ja inte ramlade, när ja sa "ja kan själv" jag kommer ihåg en gång speciellt, då stannade vi på en ok och köpte bullar och dricka, vet inte vars vi var påväg eller så, men ja tyckte de va så kul att vi stannade mitt utanför ok nånstans och köpte bullar... haha! ja lite roar barn. ;-)
åter till hans yrkesliv, så började han för ungefär ett år sedan, att arbetspröva, på samhall, kanske inte världens roligaste... men det är ju iaf nära! (jag bruka höra att ja är bra på att ta fram de positiva i saker)... haha!
iaf, så går det ganska så bra, han jobbar och står i!

Som papparollen , kommer jag ihåg när vi var små, jag, pappa, och min storebror var ute på gårn och spela landbandy på vintern, ja kommer ihåg hur ja fick följa med och jaga, (jag tyckte de roligaste var att fika) , även där var jag väldigt stolt över min pappa, eftersom han hade endel o säga till om ide där jakt laget, (morfar som va ledare gillade min pappa väldigt väldigt väldigt mycket) men han jagar dock inte speciellt mycket nu längre, men jag hoppas han hittar tillbaka. för vi människor behöver något som lyfter oss ifrån vardagen, som lyser upp vår dag.
ett speciellt minne med min pappa, är när vi var utomlands, och skulle gå ut och bada, storebror gick först, sen pappa, och sen när ja skulle gå ut i vattnet stog ja kvar på stranden o halvgrina för ja inte ville gå i det äckliga sjögräset, då kom min pappa tillbaka, och lyfte mig över sjögräset och tog mig med ut.
jag har även roliga minnen med min pappa när vi varit i åre och åkt skidor, och när jag var liten, fick jag stå mellan hans ben, medan vi åkte genom störtloppsbacken. det är ett av bland de bästa minnen jag har med honom. jag kommer ihåg det som igår, och jag kommer även ihåg när ja va kanske.. 7 och han tyckte ja klarade mig själv i den där backen! jag var livrädd, men han for där bakom mig och kollade så ja klara mig, och visst fan gjorde ja det!
min pappa har även varit min tränare i hockey, och det var roligt, tills han gick ifrån att se mig som en spelare och såg mig som sin dotter istället ;-) då fick han sluta! hehehehe....


jaa, det finns väldigt mycket jag kan skriva om mina föräldrar! dom betyder OTROOOLIGT mycket för mig, det är ju trots allt från dom jag kommer.

Jag älskar er!♥


jag och mamma<3

va faktiskt så tråkigt att ingen annan bild på pappa gick och ladda upp.
för dom var för stor.
personligen tkr ja inte att det här är den roligastebilden,
men vi sitter iaf ihop!♥


                                                                              
jag ber om ursäkt för allt elakt ja sagt,
men ibland bli ja bara så JÄVLA arg på dig,
det känns som att du inte bryr dig om mig. 
ibland kan ja ligga i sängen min,
o ba börja tokgråta, 
för att jag är rädd,
och jag vill inte att det ska ta slut så fort.