aiebrorsson

Mig själv!

Jag heter Annsofie Brorsson.
Jag är 17 år fyllda, och jag går första året på John Bauer gymnasiet i östersund.
och det är meningen att det ska bli en frisör av mig!

Allt började den 8 februari 1994, då ja föddes nån gång under den dagen på Sollefteås BB! XD haha, hämst va? jo ja hlr med. I och med att jag började gå, började jag också spela fotboll, som idag har haft en väldigt stor påverkan på mitt liv, och på vem jag är idag! jag var inte som dom flesta andra, och gick på dagis, utan jag gick hos min kära dagmamma Karin, och hennes man som hette Sigvard men kallades för Sigge. Två människor som sitter djupt i hjärtat hos mig. sen började jag som alla dom andra barnen lekis, på Ramsele Skola. men efter ett halvår, bestämde sig min mamma för att gå socionomutbildning i Östersund, så då flyttade jag, min mamma, och min storebror till Brunflo, medan pappa stannade kvar o höll ordningen i vårt hus i ramsele. vi bodde i en lägenhet tillsammans med min kusin och min moster. Här i brunflo spelade jag fotboll med Brunflos flicklag, och tjatade även på att jag ville spela hockey, vilket jag inte fick, det lät "vill du fortfarande när vi flytta hem, få du börja då" (va inte så länge kvar tills vi flyttade hem då) Så när 2,5 år gått, så flyttade vi hem till ramsele igen. och då hade jag hunnit med några brutningar på armar och ben ungefär. när vi flyttade hem, så började jag i fyran. och det kändes väldigt roligt att få träffa alla vänner igen! och jag fick då börja spela hockey! vilket jag verkligen älskade, men hade fortfarande kvar min stora passion i livet, fotbollen.
åren gick, i sexan bröt jag kraftigt benet, var nära till operation, men min ålder räddade mig! i sjuan slutade jag spela hockey, (vilket jag idag ångrar djupt) men det är  val man gör!
sen dess har jag spelat fotboll, haft skador, och levt ett vanligt tonårsliv med tjaffs och don. tyckte högstadiet var PISS! så jag har aldrig varit gladare i hela mitt liv än skolavslutningsdagen var. trots att jag idag saknar endel av klassen, och endel lärare. men jag skulle aldrig ta tillbaka högstadietiden för det.


Till er som inte vill läsa hela min livshistora, kan jag säga att jag under min barndom varit en väldigt glad och positiv liten flicka! med ett riktigt hett temprament. vilket inte riktigt försvunnit än..
men som dom flesta andra ungar hade jag min jobbiga, dryga, fjortistid mellan från slutet av 6an, till mitten på 7an typ. och det gå faktiskt bara och skratta åt det just nu! 
Nu är jag 17 år, och har endel livserfarenhet,(enligt mig, men vissa tkr säkert inte att man har det som 17 åring) , men jag har växt mycket i mig själv, och jag tycker fortfarande att jag är en glad person, men har som alla andra dåliga dagar! (och som sagt ha ja fortfarande ett dåligt humör, vilket oftast syns på fotbollsplan) Jag är iaf nu bosatt i östersund igen och går Frisörutbildningen på Johnbauer.


tycker inte riktigt om o prata om hur jag själv är som person, så jag frågade några andra hur de ser på mig! vissa som ja inte känt så länge, och vissa som ja känt i år och dar!  

Fanny Berglund(kompis, och lagkompis) : "du är underbar!:)"
Marijana Eliasson(klasskompis, och ny kompis) : "Glad, snäll underbar och förstående"
Ida Lindberg(gammal kompis, och gammal klasskompis : "du är snäll omtänksam pratar mycket är bra på att komma med råd :) typ bäst :D<3 "
Tomas Hägglund(föredetta pojkvän, och kompis, gammal) : en snäll, glad, och rolig tjej med extremt temprament sen lite mer också:-)"
Sofie Wennstrand(en kompis , gammal) : "jag ser dig som min lilla syster och du är snäll i bland ;) du är busig och ja du vet, men jag älskar dig <3 "

jaa, nu ha ja verkligen inge mer o säga!:p


här är jag, och det är väl när jag mår som bäst om ja ska va ärlig !